"Straight to You" - eller starstruck morning coffee

För ett litet tag sedan, en morgon efter festivalens första afton i en västkuststad, fann jag mig sittandes på mitt hotell djupt försjunken i frukostkaffet.
Gudarna skall veta att hotellfrukostar brukar vara heliga upplevelser för mig då jag inte uppskattar att bli störd eller avbruten. Har för övrigt alltid, sedan tidiga barnsben, haft en särskild känsla inför hotellvistelser, det väcker förnimmelser i mig som jag inte riktigt kan sätta ord på, av stärkt linne och lavendeldoft, men det är en helt annan historia. Kanske bäst berättad av Sophie Calle..

En känsla av att vara iakttagen och jag lyfter min blick. Den landar på en man som väl bäst kan beskrivas som "The God of Cool". Iklädd välskräddad, ytterst tätt sittande grafitgrå tredelad kostym, en jadegrön skjorta, sobert mönstrad slips, välansad mustasch, korpsvart halvlångt hår och - hårnät.
Han nickar med antydan till ett leende, lite av en rovdjursblick "in a wink of his eye". Slår sig ner vid bordet framför. Jag kikar lite diskret då min nyfikenhet inte tillåter annat. Mannen vill ha kaffe. Då tiden just passerat frukostens stängning sprider sig en besvikelse över hans ansikte. Reser sig och letar runt efter en kanna med någon slags rest av koffein. Jag tittar upp igen. Ler medkännande åt hans kaffelängtan. Tänker "aah, så väldigt lik han är Nick Cave...kan två personer verkligen besitta samma precision i sin uppenbarelse..hårnät och allt..men..herregud..det ÄR Nick Cave..."
Han fick till slut sitt kaffe.

Några år tidigare, närmare betämt sommaren 1996, åkte jag, helt själv, till Roskilefestivalen. Ingen av mina vänner hade tid eller råd eller lust och jag ställdes inför horisonten att missa saker som då, och nu, är väldigt viktiga för mig. Jag fick så se Neil Young spela under dryga två timmar med ryggen vänd mot publiken, jag fick dansa till Underworld två nätter i ett regnvått klubbtält under euforiska gryningstimmar och jag fick se Nick Cave. Den sommaren hade jag en kärlekshistoria med en man som var nästan ett decennium äldre än jag. Den sommaren gav han sig iväg på seglats med en vän. Saker och ting blev aldrig riktigt sig lika därefter men vi har under det senaste året återupptagit kontakten på ett vänskapligt, respektfyllt och lite trevande vis. Förälskelsen är långt borta men kanske kvarstår något annat. Musiken var, och är en länk oss emellan. Vi tycks ha samma besvärande emotionella förhållningssätt till den och till dem, sångerna och sångarna.

Jag vill därför tillägna följande text, kanske en av de allra vackraste, till L och tacka för de fina orden du skrev för några dagar sedan. De gjorde mig glad ska du veta.

All the towers of ivory are crumbling
And the swallows have sharpened their beaks
This is the time of our great undoing
This is the time that Ill come running
Straight to you
For I am captured
Straight to you
For I am captured
One more time

The light in our window is fading
The candle gutters on the ledge
Well now sorrow, it comes a-stealing
And Ill cry, girl, but Ill come a-running
Straight to you
For I am captured
Straight to you
For I am captured
Once again

Gone are the days of rainbows
Gone are the nights of swinging from the stars
For the sea will swallow up the mountains
And the sky will throw thunder-bolts and sparks
Straight at you
But Ill come a-running
Straight to you
But Ill come a-running
One more time

Heaven has denied us its kingdom
The saints are drunk howling at the moon
The chariots of angels are colliding
Well, Ill run, babe, but Ill come running
Straight to you
For I am captured
Straight to you
For I am captured
One more time

Straight to You - Nick Cave (1992)